måndag 26 juli 2010

Uppdelningen av styrkesporterna



Jag läste just ett inlägg på Alwyn Cosgroves blogg där Cosgrove klagar över reduktionismen inom styrketräning och jämför med hur kampsporter brukade vara uppdelat, innan ultimate fighting slog igenom och folk insåg att man måste plocka det bästa från varje disciplin. Precis så som Bruce Lee predikade redan på 60-70 talet.

Men fallet med styrketräning är raka motstatsen. Kampsporter startade som individuella discipliner, karate, jujutsu, brottning etc och har nu börjat slås ihop pådrivet av MMA's popularitet. Medans styrketräning startade som något enhetligt som senare reducerades till komponenter som tyngdlyftning, styrkelyft, kroppbyggning, strongman och till vis del gymnastik/akrobatik. Sandow, Sig Klein och gänget som egentligen startade upp styrketräningen runt förra sekelskiftet kunde allt. De var hårda i kroppen, starka som fan, kunde både frivända och knäböja och var dessutom fantastiska akrobater som kunde göra de häftigaste tricken.



Att styrkeartister var duktiga akrobat var mer eller mindre en nödvändighet på den tiden, för när som helst kunden någon urstark bonde eller skogshuggare kliva in under en show och lyfta enorma vikter med ren cp-styrka. Vi har alla hört historier från våra farföräldrar om någon urstark bonde som kunde jonglera med kossor följt av uttalandet som att det inte var några uppumpade gymmuskler där inte. Det är lätt att bara skratta åt historierna som ett resultat av senilitet och överdrifter. Men faktum är att det fanns jävligt starka typer på den tiden, betydligt starkare än 90% av dagens gymnissar utan att någonsin ha rört en skivstång. Ett utmärkt exempel är när John Grimek blev allvarligt utmanade av en vanlig fiskare. Grimek var vid den tiden en av de starkaste männen i världen.

Rena råstyrkedemonstrationer som marklyft kunde alltså inte starkemännen förlita sig på till 100%, däremot var det rätt osannolikt att de skulle kunna stöta på någon som kan pressa sig upp till handstående på en hand eller liknande trick som kräver både enorm styrka, balans och koordination. var man en starkeman under Sandows tid som inte kunde pressa sig upp till handstående, då var man inte mycket till starkeman!

Sen hände något, styrkeövningar blev till en sport och tyngdlyftningen föddes. Först tävlade man i en stor mängd grenar, enhandsryck, enhandsstöt, tvåhandsversionerna och press. Sen dumpades enhandslyften och kvar fanns stöt, ryck och press. Akrobaktiken försvann diskret på vägen någongång under eller efter John Grimeks tid.



Men det var ännu populärt att kombinera kroppsbyggning och tyngdlyftning. Tävlingar hölls ofta samtidigt i båda sporterna och många var mästare inom båda. Återigen är Grimek ett exempel men ännu mer framstående var Tommy Kono. Världsmästare, olympisk mästare och även riktigt bra kroppsbyggare.




Till slut dog förstås även det samarbetet och vad som återstod var akrobatik, tyngdlyftning och kroppsbyggning som separata färdigheter utan något större överlapp. Snart föddes även styrkelyft och strongman som sporter.



Vars vill jag då komma med allt långtdraget svammlande? Jo att styrketräningen (tyvär) har blivit väldigt reduktionistisk eftersom varje gren för sig är så pass krävande att det är svårt att vara mästare på alla. Man kan inte vinna OS i både gymnastik och tyngdlyftning samtidigt som man är proffsbyggare. Det behöver nödvändigtvis inte innebära att alla vanliga gymrävar måste specialisera sig på ett eller annat, men eftersom de flesta följer vad deras förbilder gör så har träningen specialiserats. Byggarna tränar som Coleman, tyngdlyftarna som Chigishev och styrkelyftarna som Coan. Trots att det kanske varken är optimalt eller roligast att köra så på alla nivåer från hobby till elit.

En vanlig gymbyggare skulle dra stor nytta av att slänga in lite styrkelyft och tyngdlyftning och vice versa. Tyvärr är kroppsyggning så totalt dominerande på gymmen att det inte ens är tillåtet att köra tyngdlyftning på de flesta gym. Knalla in på närmaste SATS tex och se ifall de har bumper plats för tyngdlyftning? Prova sen att köra ett ryck och dumpa stången, du lär bli utsparkad snabbare än kvickt 5 sekunder efter att deras personliga tränare frågar "vilken muskel isolerar den övningen". Det börjar fanimej till och med bli förbjudet att köra marklyft på gym, eller så är det helt enkelt inofficiellt omöjligt eftersom gymmen har hexagonala viktplattor och saknar någon platform man kan köra på. Nuförtiden ska man träna i maskiner och inte hålla på med såna dumheter som skivstänger, allt pådrivet av den extrema kroppsbyggningsdominansen inom styrketräningsvärlden. Att träna för storlek har blivit betydligt viktigare än att träna för funktion. Hur många på ett vanligt gym idag kan köra en ordentlig frivändning, stå på händer eller ens köra ett fint riktigt djupt knäböj? Biceps må vara större nu än på 20 talet, men färdigheterna betydligt färre.

Nu menar jag inte det som en kritik mot kroppsbyggning i allmänhet, det är en sport som kräver enorm disciplin och slit. Men jag håller helt med Cosgrove om att det är synd att allting har separerats så hårt, många skulle ha nytta av att börja kombinera igen. Tills man når en väldigt hög nivå så skadar det inte alls att syssla med många saker samtidigt, det är snarare väldigt gynnsamt.


Den enda styrkegren där det finns stort överlapp nuförtiden är strongman där det är fördelaktigt att kombinera och kunna lite av varje. Man måste kunna frivända och rycka och vara explosiv som en tyngdlyftare eftersom man behöver kunna slänga upp stora vikter till axlarna. Man måste köra mer högreps byggarstil under träningen eftersom det är väldigt många grenar som kräver styrkeuthållighet och man behöver vara råstark som styrkelyftare när det gäller alla maxstyrkemoment. Det är kul att strongman börjar bli populärt. Förhoppningsvis blir det tillräckligt populärt för att gymmen ska haka på en ny trend och man faktiskt börjar se tyngdlyftnings och marklyftsplattformar på gymmet tillsammans med bumperplates, samtidigt som överflödet av maskiner reduceras ner till det som faktiskt är användbart.

Då saknas bara att akrobatiken och kroppsviktsträning återigen ser rampljuset! Hur imponerande är det ändå inte att se någon gå från en planche till en strikt press upp på raka armar! Det är för mig precis lika imponerande som att press upp 180 kilo i bänken. Killen i videoklippet nedan må vara benig, men han är garanterat starkare i pressövningar i relation till sin kroppsvikt än många, kanske till och med majoriteten, av gymnissar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar